Alla människor har ibland de där stunderna då de vill ställa sig på världens mest klaustrofobiska torg och bara skrika tills personer på 5:e våningen i de kringliggande husen tittar ut och inte en enda fågel sitter kvar på koppartaken. Vissa vet att de är överkokta grönsaker som antagligen kommer sönderfalla vid minsta ljudvåg, andra har en genetisk komposition som kallas ADHD och vissa är bara barn, men alla vill skrika då och då. Oftast skriker vi alla tyst medens personer passerar oss och vi ser ut som Madonna i vidoen Ray of light. När man då efter en tid i livet har passerat det stadiet av ljudlöst hysteri som ofta pågått i en del år så övergår det i att man fantiserar om att dra till sig uppmärksamhet på mer radikala sätt.
Oftast så är detta maskerat av personer som skär sig och alla tror att du måste vara transsexuell eller indoktrinerad heterohusmor för att må skit. Men notera; personer som ofta skriker i tystnad vill ofta fortsätta lida i det tysta. Det är en del av den konstnärliga charmen att mänskligheten många år efter din död ska börja uppskatta dig genom efterlämnade hemliga dagböcker som ingen som inte kände dig personligen bryr sig ett skit om. Egoism?
De tysta stackarna består av medelsvensson med en tillhörande medelschizofren identitet; de är maskerade med att läsa genusvetenskap på högskolan, jobba för RFSL Ungdom, extrakbäcka som soc-kärring för att ta resan till Goa eller laga linssoppa till kollektivet med grönsaker från kolonilotten i Sibbarp och dumpstra sötpotatis på söndagar. I deras hemliga inre vill de egentligen köpa en pastellrosa sexig jävla bh från MQ som de kan bära skuldfritt och boka en tid hos Skandiamäklarna med sin skäggbeprydda Persbrandt-look-alike. Egentligen orkar de inte tjafsa. De önskar att Lotta i alla fall ska ha ljusa kläder och Ola grön-blått. Och de är trötta på att ha okapitalistiska jobb på Rädda Barnen, de vill tjäna pengar, kunna gå in på McDonalds utan att vara paranoid över att någon från dagens AFA-möte ska se dem, käka ett helt vanligt jävla Marabou och bara få tänka på sig själva.
Tyvärr får jag inte göra något av någonting.
Tro på Gud! Religionsfrihet! Var inte koncervativ! Allt är relativt! Tolka själv!
Ät inte djuren! Ät bara djur om du behöver det! Ät vilt och eko/närproducerat! Skjut Jimmy Åkesson!
Blondinbella är en jävla ofeministisk slampa! Könsneutralitet! Systerskap! Vägra kallas kvinna bara för du bär smink!
Vi är alla dåliga och ingen av oss passar in. Det den svarte egentligen vill ha, har den vite redan tagit för givet och i slutändan är vi alla lika ensamma för ingen av oss öppnar munnen och skriker. Och vem behöver skrika om vi bara hade vågat prata.
Men vad är det för mening med att prata om ingen lyssnar av det simpla skäl att du har kuk och slips, rakad fitta, smink och dreads eller ser ut som en bulldog stone butch fast än du är hetero?
Jag chansar för det gör mig faktiskt bättre än dig.
Och gissa varför jag inte mår lika skit som du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar