Bli vän med ditt bajs

Sitter på biblioteket och undrar vad fan jag ska hitta på medans Slampan pluggar a.k.a. kommenterar sina egna facerövningar på Fejjan. Börjar med att lägga en loska på skärmen eftersom jag tycker den är skitig (helt sant) och torkar sedan bort gamla loskor med ny loska + halsduk. Dagen vekar börja snuskigt så jag bestämmer mig för att fortsätta i samma spår.
Följande logginlägg dedikeras enligt en liten chilli bites önskemål; dagens tema är alltså BAJS. Skyll dig själv.

"Bajs" har blivit en del av den svenska kulturen, inte bara ordet utan även bajset i dess naturliga form (alltså nyklämt). Bajs hit och bajs dit slänger vi ur oss titt som tätt genom skratt, gråt, svett och förhoppningsvis inte blod. Barn älskar bajs, djur älskar bajs (somliga käkar ju t.o.m. sin egen skit, något som även verkar gå igen i den homo sapienska kulturen hos så kallade "skitsnackare", "Hollywoodfruar" och en del "psykopater"), vi älskar att klämma en skit, på televisionen analyseras dina tollar på löpande band av diverse avmagrade hälsohäxor och nyligen så köpte ett konstmuseeum i London in en burk bajs för 300 000 pix (Thatcher vrider sig i plågor). Bajs är gött med andra ord.

Men var är då galakvällarna för denna livsviktiga och kulturklämmarfrämjande ikon? När är Bajsdagen, stödfesterna och spillningskurserna? Varför finns det inga temafester tema Bajs? Var är nyhetsnotiserna om brottsbajsarna som missbrukar avföringsmedel, anorektikerna som viger sitt liv åt laxermedlen och varför har Kvällsposten fortfarande inte tillägnat ett enda reportage om hur välgörande bajs verkar vara i matlagning (typ, t.e.x. att GB använder enzymer från kobajsar istället för vanilj i sin glass)? Jag kräver kurser för män och kvinnor som verkar pricka så fel i porslinsskålen att det skvätter upp små kluttar på toaringen! Helt enkelt KRÄVER det! Bajs ska vara i eller utanför röven men inte PÅ röven, med självklar hänsyn till känsliga bajssexälskare.

Bajset är heller inte särskilt välkommet i djupare sociala situationer. Nära vänner kan vid extra gladlynta tillfällen klämma ur sig en flyktig och klämkäck kommentar om senaste tryckaren på toan vilket replikeras av överdrivet högljudda och nervösa garv som snabbt ebbar ut i desperata motsatsämnen, typ Darin. Det skulle förvåna mig föga om det vid dessa tillfällen stormade in ett gäng hockeyproffs med pansarpung och svällande snusläppar som drar en gammal goding om bögen i buren varefter tunga obligatoriska grymgarv hastigt utbryts och snabbt klipps av av aldrig skådade djupdiskussioner i haiku.

Jag undrar ofta varför det inte finns böcker som heter "Torka dig aldrig uppåt för på får du bajs på blygläppen" eller instruktionsfoldrar som talar om för en att om du köper Eldorado toapapper så måste du vika det till en vacker papperssvala först för om du bara knycklar ihop det och torkar dig i röven så måste du sjukskriva dig och hänvisa till "olyckor i hemmet" eftersom Eldorado toapapper verkar vara återvunnet av Eldorado rakhyvlar. Istället måste man som mycket litet knytt utveckla ett övermänskligt minne då man i smyg observerar sina föräldrar som viker eller knycklar beroende på toapappersmärke, om de bajsar eller kissar, bajsets förmodade konsistens och om det är en påle eller en fita som ska whipas.

Nee-ej, säger jag. Bajset är förtryckt, uttryckt och borttryckt. Bli vän med ditt bajs och gör bajset hört. Varje bajs har en röst.
Puss.


.