onsdag 6 juli 2011

Seriekursens examination 2011








Resultatet av mina fyra veckor vid Serieskolans Sommarkurs 2011.

Serien handlar om mig själv och är fullkomligt självbiografisk. Serien skapades av två orsaker: den första anledningen är att jag hoppades finna ledtrådar till den personlighet som jag äger men inte begriper. Den andra anledningen är att jag önskar komma till ro med den existensiella ågren och ensamhet som alltid plågat mig. Jag kommer troligtvis att fortsätta utveckla serien vid sidan om andra projekt under hösten då jag knappast fått hybris och ens för en sekund inbillat mig att genuin lycka existerar eller att jag skulle finna en acceptabel existensiell ro efter bara 4 veckor i en handfull bläckpapper.

Detta är den allra första grafiska novell som jag någonsin skapat. Bon Appétit!

3 kommentarer:

  1. Diana, min vackra dotter !

    Den är otroligt bra gjord.

    Finner inga mer ord, för djupet i den berör mig mycket.

    /Mam

    SvaraRadera
  2. Bobb du är fenomenal på att rita...det har jag alltid sagt. Jag har alltid velat att du skulle fortsätta och trots all skit du varit med om då du "gjorde dig av med" (du vet vad jag menar) allt det gamla, din konst...allt så har du idag nått till en punkt då det andra i ditt liv håller på att reda ut sig till en sån nivå att du fått plats för din kreativitet igen och det gör mig så jävla lycklig ska du veta. Detta är fan det jag alltid velat för dig men som legat och väntat och andats fram tills nu. <3 keep on going strong. Du kommer gå långt. Jag som känner dig som jag gör känner mycket när jag läser och tittar på vad du skapar. Jag förstår och känner till allt om dina inre demoner och vad du fått utstå, inte bara med dig själv inom dig själv utan vad andra utsatt dig för. Du ser nog inte det själv, men du har en aura runt dig idag som är otrolig och inget jag tidigare sett hos dig. Det gör mig lugn och glad, och att jag som du sa idag fått vara en del av denna "förändring" som jag också ser gör dig starkare och lyckligare för varje dag som går. Jag är stolt över dig och just det som jag skrev ovan allra mest för att jag vet att när din kreativitet börjar då mår du också som bäst. Och när du inte mår som bäst så kommer den också men för att du KÄNNER. Känner du inget då har du heller aldrig skapat eller vågat sätta dig ner med papper och penna.
    Grattis till din serie men också fan grattis till allt det som du inte ser hos dig själv men som jag ser, och det är att du inte behöver låtsas vara något du inte är. Du ÄR det där och det som du skriver om i din serie är inte det och inte du.

    <3

    SvaraRadera